Spanish Baroque Era Painter, 1599-1660 Spanish painter. He was one of the most important European artists of the 17th century, spending his career from 1623 in the service of Philip IV of Spain. His early canvases comprised bodegones and religious paintings, but as a court artist he was largely occupied in executing portraits, while also producing some historical, mythological and further religious works. His painting was deeply affected by the work of Rubens and by Venetian artists, especially Titian, as well as by the experience of two trips (1629-31 and 1649-51) to Italy. Under these joint influences he developed a uniquely personal style characterized by very loose, expressive brushwork. Although he had no immediate followers, he was greatly admired by such later painters as Goya and Manet  Related Paintings of Diego Velazquez :. | Infanta Margarita (df01) | the surrender of breda | Josephs bloody coat brought to Jacob | Portrait of Fernando de Austria | Portrait d'une Jeune paysanne (df02) |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Paul Desire Trouillebert
1829-1900
Diego Quispe Tito
(1611-1681) was a Peruvian painter. He is considered the leader of the Cuzco School of painting. The son of a noble Inca family, Quispe Tito was born in Cuzco, and worked throughout his life in the district of San Sebastien; his house is still extant, and shows his coat of arms on its door. His earliest signed painting is an Immaculate Conception from 1627, gilded in a fashion typical of the Cuzco school. The work's elongated forms reveal a knowledge of Mannerism; where Quispe Tito learned the style is unknown, but it is hypothesized that he encountered it in the work of Italian Jesuit Bernardo Bitti, who was active at the time in Cuzco. In addition, he is believed to have known Luis de Riaño in his youth, and may have derived some elements of his style from the older artist; de Riaño, a painter from Lima, had trained in the workshop of Angelino Medoro, and so would have provided another source of Italian influence. Quispe Tito also was influenced in his work by engravings from Flanders; indeed, his best-known work, the 1681 Signs of the Zodiac in Cuzco Cathedral, is a series of copies of Flemish engravings in which each zodiac sign is tied to a parable from the life of Christ. These engravings were designed for distribution in Peru, where worship of the sun, moon, and stars was still practiced in some quarters; they were designed to encourage worship of Christ and His miracles in place of the zodiac. A further series, depicting scenes from the life of John the Baptist and dating to 1663, was also produced on Flemish models.